Den internationella kvinnodagen

Finns det några bra män kvar?

Mitt spontana svar är ja men dom kan ses som en utdöende ras då dagens samhälle har blivit en form av snabbmatskultur.

Relationer grundande på lika värde och respekt är en bristvara då allt annat tar fokus ifrån det som är viktigt-närvaron i nuet. Allt annat får för mycket fokus och ekorrhjulet snurrar snabbare och snabbare tills man kollapsar ihop av ren stress.

Så på denna dag: Den internationella kvinnodagen så vet jag en hel del kvinnor som saknar det många av oss andra tar för givet och det är viktigt att få en överblick samt se allt i en större helhet.

Det är sorgligt att bara för att man föds som kvinna så ska man bli sedd som en ägodel, ett objekt, eller ännu värre bli ägd, styrd och i värsta fall såld till andra män för pengar.

Lägre utbildning, sämre möjligheter och ett ansvar att hålla kvar ”heden” inom familjen är bara en del av nackdelarna att vara född kvinna i fel land. Även om man är född och uppvuxen här i Sverige så följer en del kulturella arv med i ryggsäcken.

Redan som liten fick jag klara instruktioner hur jag skulle bete mig runt män för att inte behöva bli ett offer för pedofiler och våldtäktsmän och hur jag skulle kalla på hjälp om så skulle behövas.

Ingen annan man kommer någonsin komma nära skräcken man känner i sitt inre när man blir jagad av en snabb fullvuxen man som liten flicka när man går hem från skolan en vanlig onsdag.

Jag kan nämna att jag kom undan men det har funnits gånger där det har varit riktigt nära ögat och jag har haft änglavakt. Min instinkt och öppenhet att känna av min omgivning har räddat mig gång på gång.

Mitt starkaste minne är när jag skulle gå från en liten godiskiosk tillbaka hem med min lilla godispåse. En sträcka på ca 25 meter från dörr till dörr när jag känner att en man började följa efter mig i snabba steg. Jag ökar mitt tempo och måste till slut springa in i en blombutik på hörnet tvärtemot där jag bodde för att komma undan honom.

Väl inte i blombutiken så säger jag snabbt till kvinnan -”säg att du är min mamma” sedan hinner jag inte säga något mera förrän mannen kliver in och tittar på oss båda.

Denna kvinna ställer sig då demonstrativt vid min sida och säger till mig ”är du hungrig jag har gjort ordning en smörgås år dig? Gå in i köket och vänta på mig där hjärtat så kommer jag snart och äter med dig.”

Hon vände sig då till mannen som inte sagt ett ljud och frågar ”kan jag hjälpa dig med något?” Han vänder då på klacken och går ut men jag ser att han håller sig kvar runt hörnet så jag kan inte säker gå hem dom sista 10 meterna.

Allt detta såg min stackars lilla mor ifrån fönster på fjärde våningen och helt maktlös såg hon hur mannen förföljde mig och var sedan höll sig kvar.

Efter några minuter kom min mor och knackande på blombutikens fönster då dörren var då låst för denna underbara kvinna kände att denna man var ingen att leka med.

Det jag inte visste då var att hon hade blivit utsatt för ett grovt överfall som resulterade i en våldtäkt fem år innan av en okänd man och detta fick minnen att vakna till liv igen.

Hon fick bygga upp hela sitt liv efter denna händelse och blommor var hennes terapi samt räddning. Den dagen blev den min. Jag var nio år när detta hände och livrädd.

Den dagen dog min oskuldsfullhet och min tillit till att jag kan fritt få gå på gatan ifred utan att bli ett lovligt byte mot min vilja. Den dagen föddes en misstänksamhet mot män som tittade på mig för länge eller log snällt mot mig. Överallt så jag rovdjur som bara väntade på ett byte som var för svagt att fly undan eller uppmärksammade faran för sent.

Så när jag många år senare 2016 läste en väldigt välskriven artikel från Alexander Karim: "Kanske sitter du och läser om dig själv i tidningen. Kanske läser du det här meddelandet. Är du stolt? Känner du dig manlig?" Som handlar om en ung kvinna som blev våldtagen mitt i publikhavet på en konsert knöts det i magen på mig och jag knöt nävarna hårt tills mina naglar lämnade märken i mina handflator.

Den artikeln finns att läsa HÄR

Din jävel - var min första tanke och sedan gick det till denna unga kvinna. Glädje omvandlad till fasa på en sekund och ett livsöde omkullkastat för alltid.

Jag hoppas hon hittade något som fick henne att läka inombords eller få en lindring för traumat hon fick genomlida. För där var hon omringad av människor som inget såg eller ville se för den delen, hon var totalt ensam i ett hav av människor som sedan gick vidare med sina liv.

I mitt arbete så får jag arbeta med alla sorters frågor men kärleksfrågor dominerar hela dagarna igenom och jag ser inget slut på men jag ser även ett hårdare klimat för kvinnor som vill få ihop alla delar av ett liv som innebär att man som kvinna måste bära många olika hattar för att få ihop en helhet.

En del frågor är enklare än andra som exempel: ”Karriär, relationer, barn och vänner hur ska man hinna med allt?” eller ”jag har inget av detta när ska jag få tid att träffa någon?” men det finns vissa frågor som följer mig än idag som exempel: ”jag vill inte bli bortgift” eller ”kommer jag kunna fly ifrån min familj och vara säker i ett annan del av landet?” eller ”jag har blivit sexuellt förgripen av min styvpappa sedan jag var fem år och jag vet inte hur jag ska leva med detta” eller ”jag vet att min man vill väl men när han blir arg så tar han ut det på mig i form av sparkar och slag, ser du att han kommer att sluta?” eller ”jag vill inte leva längre, jag vill bara avsluta allt”

Jag har räddat många liv och det är gåva i sig själv som jag aldrig kommer att tappa ödmjukheten inför. För det allt man ger kommer tillbaka i en annan form men just då tar det en del av min själ med sig och jag förändras till en annan version av mig själv. Så min personliga kamp ligger i att inte tappa tron och bli cynisk för det är svårt att inte misströsta och vilja se på världen men svarat öga.

Alla dessa underbara själar som råkar vara födda i en kvinnas kropp får utstå mera än någon möjligt kan föreställa sig. Dom lägger allt ansvar för mäns agerande på sina egna axlar och piskar sig själva blodiga dagligen.

Jag la skulden på mig själv för vuxna mäns opassande närmanden trots att jag var ett barn.

Jag la skulden på mig själv när jag blev tonåring tills jag exploderade en dag när en klasskompis i femteklass tog mig på bröstet utan min tillåtelse. Då han smög upp bakom mig och klämde till mitt högra bröst och skrattade. Jag snabbt tog tag i den då främmande handen och böjde dennas fingrar bakåt och vände mig om och såg då in i min klasskompis ansikte och blev både besviken och riktigt arg.

Jag ställde till en stor scen och höjde rösten så halva skolgården på över 350 elever hörde mig. Ingen kunde få tyst på mig och när rasten var över gick jag fram till svart tavlan och ställde mig framför alla i klassen och sa som det var och vad som hade skett under rasten.

Han förnekande det till en början, men andra vänner till honom intygande att jag talade sanning.

Jag skakade och grät av ren ilska men jag höll inte tillbaka-”detta är min kropp och den tillhör mig. Om någon rör mig igen utan min tillåtelse kommer jag slå tillbaka. Rör ni någon av mina vänner mot deras vilja kommer jag slå tillbaka i deras ställe om dom inte kan stå upp för sig själva.” Sedan lämnade jag klassrummet och gick hem fly förbannad och så lättad på samma gång.

Nästa dag så blev det en ny regel för alla klasser att ingen fick agera olämpligt mot en annan elev eller röra vid deras privata kroppsdelar. En liten seger men varje steg mot en tryggare miljö är ett steg i rätt riktning.

Det är dessa små framsteg som jag saknar i dagens samhälle. För allt jag ser är mera våld och hemskheter.

När det kommer till hederskulturen kring unga flickor och kvinnor finns det inte många som vågar öppna upp sig själva och säga vad som händer i hemmet för konsekvenserna blir förödande och kan kosta en livet.

Jag är en av dom som inte kommer glömma hedersmorden som har skett i detta land (Pela och Fadime samt alla namnlösa själar som det inte skrivs om i tidningarna) och jag har fått hjälpa många sönderslagna kvinnor att söka hjälp.

Det finns inget mera hjärtekrossande en att vara den enda personen som lyssnar och riktigt finns där för en kvinna som är helt förintad av en man eller män för den delen.

Jag ser mig själv är en väldigt medveten kvinna, jag tar till mig allt som sker och hoppas att jag hjälper till där jag kan men att detta är dagens verklighet 2020 för många kvinnor är skamligt och oförlåtligt.

Vi kvinnor fick rösträtt 1921 här i Sverige och nästa år 2021 har det gått 100 år och vi har då i många aspekt gått baklänges istället för framåt.

Vad har hänt med vår kultur att det är tillåtet att vi fortfarande har olika löner? Eller könsroller inom olika arbetsområden, Eller att en hederskultur har fått ett fäste utan att någon i Sveriges regering agerar. Beror det på okunskap eller rädsla? För dom lovar förändringar och det direkt sänds en ny begravning med några års mellanrum när tidningarna lyfter fram olika tragiska fall men sedan faller det i glömska igen.

Har detta blivit vardagsmat eller har hopplösheten taget över? Oavsett skäl så behöver dessa frågor lyftas fram.

För den internationella kvinnofridsdagen ska stå för jämställdhet och allas lika värde men vi är långt ifrån det mål för kvinnors rättigheter världen över.

Enbart i Indien sker flera hundra våldtäkter dagligen och ett skäl till att detta sker är att dom saknar vanliga toaletter.

Du läste rätt: toaletter, då dom flesta övergrepp sker när en kvinna ska göra sina dagliga behov i ett hål i marken.

Då blir hon ett lovligt byte för en man som vill tillfredsställa sina sexuella behov.

Dom rika har rinnande toaletter men dom fattiga saknar detta och det gör denna redan utsatta grupp ännu mera utsatta för övergrepp.

Det finns en film med namnet: Toilet: Ek Prem Katha som lyfter fram dessa frågor i media och dess huvudperson är en pojke vars mamma har blivit våldtagen när hon skulle uträtta sina behov och han vill då bygga en toalett till sin mamma så hon kan känna sig säker igen. Hjärtgripande och rörande.

2009 argumenterade den luxemburgska EU-kommissionären Viviane Reding att ”Så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag.” och Feministen Alice Schwarzer som är en av de främsta företrädarna för den tyska kvinnorörelsen debatterade 2010 för ett fullständigt avskaffande av dagen och menar att man i stället ska arbeta för att 365 dagar om året ska vara för både kvinnor och män.

Det behövs flera MeToo dagar och det behövs en ”rening” av män som styr kvinnor genom olika metoder så som hot om våld, våld, misshandel, makt, pengar och med tomma löften om en ”förändring” och manipulationer som aldrig går ur en kvinnas huvud.

Det finns många Harvey Weinstein i olika roller i världen runt men om en kvinna vågar höja rösten och hittar en annan själ som är villig att lyssna kommer vi kunna skapa en bättre morgondag för framtidens ofödda flickor.

Låt oss inte glömma vår egna kapten klänning polischef och våldtäktsman Göran Lindberg som stod för kvinnors rättigheter och under sin karriär köpte och våldtog minderåriga barn och utsatte dom för alla möjliga vidriga övergrepp under flera år och antalet offer (överlevare) han har förgripit sig på är inte möjligt att räkna då mörkertalet är för stort.

Dokumentären går att se på: https://www.tv4play.se/program/kapten-kl%C3%A4nning-polischef-och-v%C3%A5ldt%C3%A4ktsman

Jag blev riktigt illa mående när jag såg dokumentären och jag skryter inte med detta men denna man fick alltid min hud att krypa när jag såg honom på tv.

Hela mitt inre sa alltid att något inte stämde men det som gömdes bakom hans fasad var mera fasansfullt än jag kunde någonsin förställa mig.

Det var en kvinna som vågade höja rösten och sedan kom hela sanningen fram men ingen ville tro henne till en början. Detta är mönstret som måste brytas av oss alla, män som kvinnor.

Är du själv en av dom som har mycket som tynger ner dig? Det finns en väg ut detta men då måste du ta första steget och börja tala med någon. Vill denna person inte ta dig på allvar gå då till nästa men förbli inte tyst.

För flickors är framtidens räddning med en jämbördig balans med pojkar som växer upp till att blir respekterande män.

För det är allt som behövs.

Respekt ger utrymme för hänsyn och detta ger i sin tur rum för en förändring på alla nivåer.

Så har du en kvinna som du älskar- visa då detta alla dagar på året. Mamma, syster, partner och vän.

Arbetar du med kvinnor? - Visa dom respekt. Skapa en trygg arbetsmiljö.

Ser du en kvinna fara illa ut- säg ifrån och tillrättavisa andra män som talar illa om en kvinna bakom dennas rygg.

Jag önskar alla kvinnor jorden runt friheten att kunna gå nerför gatan utan att vara rädd.

Jag önskar alla kvinnor jorden runt valfriheten att få välja vad dom vill arbeta med utan begränsningar och rollfördelningar .

Jag önskar alla kvinnor jorden runt rätten att välja sin partner själv oavsett kön och etnisk ursprung.

Jag önskar alla kvinnor på jorden runt lika rättigheter att få leva sitt liv utan att behöva följa en mall om hur en kvinna borde vara.

Jag önskar att alla kvinnor på jorden får ha sin kropp för sig själv tills dom väljer att vara intim med en partner och möjligheten att uttrycka sin sexualitet utan att bli stämplad som promiskuös.

Jag önskar att alla flickor får vara barn så länge som bara möjligt utan en press att bli små förvuxna ”kvinnor” före sin tid.

Mest av allt önskar jag alla en möjlighet att få leva sitt liv på sina egna villkor utan negativa konsekvenser.

Jag önskar att alla kvinnor på jorden kan får se hur en man som är säker i sin egna identitet uppför sig runt en kvinna.

För en man som är i balans besitter en generositet, styrka, mod, ömsinthet, lyhördhet, tålamod och en förmåga att få en kvinna att våga lita på det finns män som inte vill förinta en annan kvinna då denna man ser hela personen bakom alla roller som vi som kvinna får bära och är ickedömande.

För en man som är säker i sin identitet kan ta ett nej och inte pressa en till att säga ja mot ens vilja, dessa män är en raritet men dom existerar. Då dom finns runt oss som fäder, bröder, vänner, partners och kollegor.

Så är du en kvinna som har gått igenom mycket och tappar tilltron på hela det manliga släktet, ge det tid. Som jag alltid säger att älska någon är lätt men att lita på någon tar tid. För tillit är något man förtjänar genom sitt agerande.

Förälskelse och kärlek är inget man kan själv framkalla. Det är något som sker av sig själv för det är ett av livet mysterium men vem man öppnar upp sig för känslomässigt, själsligt, eller fysiskt är ditt egna medvetna val om du har tur nog att inte behöva genomlida ett oönskat närmande.

Ljus & Kärlek från mitt hjärtas djup till er alla.